Nu när det har gått ungefär ett år sedan jag tog studenten börjar jag så smått fundera på vad jag ska göra med mitt liv. Och jag är inte ensam om det, alla verkar undra, vänner, föräldrar, föräldrars bekanta, släktingar mm. När jag berättar att min högsta dröm är att bli filmregissör och blir det inte så vill jag bli journalist eftersom jag älskar att skriva, då blir allas ögon stora och de oooar och ojar sig över hur svåra de brancherna är. Som om jag inte vet det. Varenda dag pågår det en kamp i min hjärna om jag ska våga satsa på min dröm eller inte.
Ibland förbannar jag mig själv för att min högsta dröm inte är att bli lärare, ingenjör eller läkare. Ett jobb med säker anställning och inkomst. Men nästa stund kan jag drömma mig bort i en filmidé som jag vet skulle bli så bra om jag bara fick chansen att genomföra den. Vid de tillfällena vill jag bara skicka iväg ett filmmanus till Lukas Modysson eller varför inte Steven Spielberg, skämt åsido. Sedan är det tillbaka till tvivel. Aldrig att lilla jag skulle kunna genomföra något sådant, det skulle aldrig ske!
Jag söker absolut inte rikedom eller ett liv i rampljuset. Men tanken att en dag kunna få se mitt verk på en stor biosalong, fylld med människor som kommit dit för att se det jag vill visa dem, det är lycka för mig.
Nu är det bara upp till mig hur mycket jag vill det här. För det spelar egentligen ingen roll vad alla andra tror om mina chanser, i slutändan handlar det bara om jag har modet eller inte. Modet att satsa på min dröm.
torsdag 24 juli 2008
onsdag 23 juli 2008
En telefonförsäljares största mardröm
Ja nu har man jobbat som telefonförsäljare i snart 6 månader. Så länge trodde jag aaaaldrig att jag skulle stå ut när jag först kom hit, det vill jag lova! Men med tiden har det gått lättare och lättare och jag tycker faktiskt att det är riktigt roligt att gå till jobbet. Fast det beror nog mer på trevliga kollegor än själva säljsamtalen...
Jag har i alla fall lärt mig känna igen olika sorters människor och hur de ställer sig till telefonförsäljare. Det finns de som skriker NEJ och slänger på luren, de som lyssnar på erbjudandet och sedan artigt men bestämt tackar nej och de som tycker att de är finurliga och säger att de inte använder underkläder och så tror de inte att man hör när de fnissar i bakgrunden. Självklart finns det även trevliga kunder som är jätteglada att man ringer och erbjuder dem att testa på damunderkläder. Dessa människor kan man inte annat än älska. Tyvärr kommer inte sådana samtal särskilt ofta.
Man skulle kunna tro att det som mest kan dra ner ens humör under ett försäljarpass är när personen skriker rätt i örat på en att man är dum i huvudet och man ska dra åt helvete innan den resolut slänger på luren i örat på en. Men icke! inte för mig i alla fall! Man har nämnligen lärt sig att låta dessa samtal rinna av en som vatten av en gås. Man tar liksom ingen skit som Grynet så passande skulle ha uttryckt det. Det värsta är istället de kunder som är med på det hela vägen för att sedan hoppa av i ljudfilen. Då har man ju hunnit tänka, yes ett sälj, och sedan krossas den tanken fortare än kvarnen hinner omvandla kornen till mjöl. Så nu vet ni det alla telefonförsäljningshatare, vill ni irritera oss så ska ni inte vara otrevliga, utan istället hoppa av i ljudfilen.
Jag har i alla fall lärt mig känna igen olika sorters människor och hur de ställer sig till telefonförsäljare. Det finns de som skriker NEJ och slänger på luren, de som lyssnar på erbjudandet och sedan artigt men bestämt tackar nej och de som tycker att de är finurliga och säger att de inte använder underkläder och så tror de inte att man hör när de fnissar i bakgrunden. Självklart finns det även trevliga kunder som är jätteglada att man ringer och erbjuder dem att testa på damunderkläder. Dessa människor kan man inte annat än älska. Tyvärr kommer inte sådana samtal särskilt ofta.
Man skulle kunna tro att det som mest kan dra ner ens humör under ett försäljarpass är när personen skriker rätt i örat på en att man är dum i huvudet och man ska dra åt helvete innan den resolut slänger på luren i örat på en. Men icke! inte för mig i alla fall! Man har nämnligen lärt sig att låta dessa samtal rinna av en som vatten av en gås. Man tar liksom ingen skit som Grynet så passande skulle ha uttryckt det. Det värsta är istället de kunder som är med på det hela vägen för att sedan hoppa av i ljudfilen. Då har man ju hunnit tänka, yes ett sälj, och sedan krossas den tanken fortare än kvarnen hinner omvandla kornen till mjöl. Så nu vet ni det alla telefonförsäljningshatare, vill ni irritera oss så ska ni inte vara otrevliga, utan istället hoppa av i ljudfilen.
Tramps like us, baby we were born to run
Har på mig min Bruce Springsteen-tröja idag som jag köpte på konserten i söndags. Konserten ja, den var helt fantastisk och går egentligen inte att beskriva med ord, men jag ska försöka ändå. Att stå där på ett fullsatt Camp Nou och klappa takten tillsammans med nästan 100 000 andra musikälskare och bara vänta på att Springsteen ska komma upp på scen och börja spela är något som alla borde få uppleva. När han sen dök upp och rev av Radio Nowhere var lyckan gjord, hela publiken var i extas. Konserten fortsatte i samma tecken och det gjorde inte ett dugg att jag inte kände igen många av låtarna, det gick toppen att digga med ändå.
Enda smolket i bägaren var att han inte spelade Born in the USA eller Hunry heart, men man kan ju inte få allt. När konserten avslutades med en riktigt rockig version av Twist and Shout var det glömt och förlåtet, vi älskar dig ändå Bruce!
Riktigt dåligt var det dock av Barcelonas taxibolag att inte förutse vilken folkrusning det skulle bli efter taxibilar efter konserten en söndagsnatt när ingen metro går. Resultatet av denna ignorans var att vi i mer än 1,5 timmar sprang runt och letade efter en ledig taxi. Inte förrän 2.30 var jag hemma, men då somnade jag lycklig, med min Bruce Springsteen-tröja tätt intill...
Enda smolket i bägaren var att han inte spelade Born in the USA eller Hunry heart, men man kan ju inte få allt. När konserten avslutades med en riktigt rockig version av Twist and Shout var det glömt och förlåtet, vi älskar dig ändå Bruce!
Riktigt dåligt var det dock av Barcelonas taxibolag att inte förutse vilken folkrusning det skulle bli efter taxibilar efter konserten en söndagsnatt när ingen metro går. Resultatet av denna ignorans var att vi i mer än 1,5 timmar sprang runt och letade efter en ledig taxi. Inte förrän 2.30 var jag hemma, men då somnade jag lycklig, med min Bruce Springsteen-tröja tätt intill...
torsdag 17 juli 2008
Finns fenomenet sömnöverskott?
Jag börjar allvarligt fundera på om det inte kan vara så. Jag och Mathilda gick och la oss jättetidigt igår och sov cirka 10 timmar. Man tycker då att jag borde vara mer än väl utsövd idag, men ändå sitter jag här och gäspar oavbrutet. För att pröva min teori tänker jag därför sänka antalet sömntimmar till 8 i natt.
Idag fick jag ett vykort från pappa, skickat från Melbourne. Verkar vara en spännande stad och jag ser fram emot att upptäcka mer av den senare i höst.
Igår tog jag och Mathilda det lugnt och kollade lite på OC innan vi satte på Bruce Springsteen på lagom volym och gick och la oss. Fick efter ett tag ett sms från Malin att de skulle till Bikini och ville ha med oss dit, men vi orkade inte ta oss upp från vår sköna säng så vi struntade i det. Tydligen hade det inte varit bra där, så vi missade ingenting i alla fall. Istället kom vi upp ganska tidigt och gick till stranden. Sedan gick jag hem för att äta lunch innan det var dags att gå till jobbet. Kollade på första säsongens sista avsnitt av OC. Kan ju tipsa om att det inte titta på en säsongsavslutning av en bra serie precis innan man ska gå till jobbet. Det blir väldigt svårt att motstå att inte sätta på nästa säsong!
Avslutar dagens blogginlägg med några rader från Hallelujah som är med i sista avsnittet. Den är så himla fin, så har ni inte hört den, ladda ner nu njut!
There was a time when you let me know
What’s real and going on below
But now you never show it to me, do you?
And remember when I moved in you
The Holy Dark was moving too
And ev’ry breath we drew was hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Idag fick jag ett vykort från pappa, skickat från Melbourne. Verkar vara en spännande stad och jag ser fram emot att upptäcka mer av den senare i höst.
Igår tog jag och Mathilda det lugnt och kollade lite på OC innan vi satte på Bruce Springsteen på lagom volym och gick och la oss. Fick efter ett tag ett sms från Malin att de skulle till Bikini och ville ha med oss dit, men vi orkade inte ta oss upp från vår sköna säng så vi struntade i det. Tydligen hade det inte varit bra där, så vi missade ingenting i alla fall. Istället kom vi upp ganska tidigt och gick till stranden. Sedan gick jag hem för att äta lunch innan det var dags att gå till jobbet. Kollade på första säsongens sista avsnitt av OC. Kan ju tipsa om att det inte titta på en säsongsavslutning av en bra serie precis innan man ska gå till jobbet. Det blir väldigt svårt att motstå att inte sätta på nästa säsong!
Avslutar dagens blogginlägg med några rader från Hallelujah som är med i sista avsnittet. Den är så himla fin, så har ni inte hört den, ladda ner nu njut!
There was a time when you let me know
What’s real and going on below
But now you never show it to me, do you?
And remember when I moved in you
The Holy Dark was moving too
And ev’ry breath we drew was hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
onsdag 16 juli 2008
Barca vs Götet
Ja, nu när jag har bott här nere ett bra tag och bara har en månad kvar kan det ju vara läge att göra en liten jämförelse mellan de två städer som ligger mig varmast om hjärtat. Vilken är egentligen den ultimata staden? Vi börjar med...
1. Vädret. Hmmm, ja detta blir inget svårt val i alla fall. Barcelonas härliga klimat, med vårväder redan i början av februari och en sommar som verkar vara i en evighet, äger ganska lätt Göteborgs regniga somrar och slaskiga vintrar.
Ställning: Barca (1) - Götet (0)
2. Utelivet. I Barcelona finns allt. Och då menar jag verkligen allt: Du kan gå på vanliga klubbar, gayklubb, efterfestklubbar där de släpper ut syrgas så man ska hålla sig vaken, shotbarer, karaokebarer, svartklubbar, isbarer, dansa under bar himmel med mera, med mera. Lika många ställen som du har varit på finns det ställen kvar att upptäcka. I Barcelona är det fest veckan lång! I Göteborg finns...avenyn. Say no more.
Ställning: Barca (2) - Götet (0)
3. Säkerhet. Jag är inte rädd när jag är ute på kvällen här i Barcelona, men det faktum att i princip alla mina kompisar här i Barcelona har blivit rånade, medan jag det inte har hänt en endaste gång i Göteborg talar ju sitt tydliga språk.
Ställning: Barca (2) - Götet (1)
4. Frihet. Här i Barcelona bor man med sina kompisar, kontakten med tjatande samt oroliga föräldrar sker på eget initiativ och städar gör man när man själv känner för det. I Göteborg bodde jag hemma i ständig kontakt med föräldrar som alltid verkade tycka att man kunde ha något vettigare för sig.
Ställning: Barca (3) - Götet (1)
5. Jobb. Denna blir tuff. Jag jobbar ju i och för sig bara sex timmar per dag här på Transcom och aldrig helger, men det är ju inte direkt kul att sitta och ta emot skit via telefon hela dagarna. När man inte får så mycket samtal är det såklart chill att bara sitta framför datorn, men det märks ju på lönen när man knappt säljer något. I Sverige däremot jobbade jag häcken av mig, kunde bli uppemot 50 timmar i veckan i bland. Det värsta var ändå att jag från augusti till februari jobbade varenda lördag utan undantag. Kan ju också tillägga att det är ett otroligt monotont arbete att sitta i kassan på en ICA-butik. Dock var lönen himla bra så denna rond får nog dömas oavgjord.
Ställning: Barca (3) - Götet (1)
6. Personlig integritet. Att kunna gå genom stan utan att bli verbalt attackerad av diverse drägg är en lyx man inte kan hitta här i Barcelona. Det gör absolut ingen skillnad om du har klätt upp dig för en utekväll eller om du går i dina skabbigaste mjukisbyxor och fläckig tröja för att köpa cola till filmen en söndagskväll. Kommentarerna haglar över dig hur du än ser ut. Därför måste man älska alla tysta, artiga svennar i Göteborg!
Ställning: Barca (3) - Götet (2)
Sammanfattningsvis kan jag då konstatera att Barcelona vann min lilla jämförelse. Kanske gör det faktum att man bor här på lånad tid att man älskar staden lite extra. Man har liksom alltid i bakhuvudet att det inte kommer vara för alltid. Jag vet i alla fall att jag kommer se tillbaka på min tid här med glädje och saknad.
1. Vädret. Hmmm, ja detta blir inget svårt val i alla fall. Barcelonas härliga klimat, med vårväder redan i början av februari och en sommar som verkar vara i en evighet, äger ganska lätt Göteborgs regniga somrar och slaskiga vintrar.
Ställning: Barca (1) - Götet (0)
2. Utelivet. I Barcelona finns allt. Och då menar jag verkligen allt: Du kan gå på vanliga klubbar, gayklubb, efterfestklubbar där de släpper ut syrgas så man ska hålla sig vaken, shotbarer, karaokebarer, svartklubbar, isbarer, dansa under bar himmel med mera, med mera. Lika många ställen som du har varit på finns det ställen kvar att upptäcka. I Barcelona är det fest veckan lång! I Göteborg finns...avenyn. Say no more.
Ställning: Barca (2) - Götet (0)
3. Säkerhet. Jag är inte rädd när jag är ute på kvällen här i Barcelona, men det faktum att i princip alla mina kompisar här i Barcelona har blivit rånade, medan jag det inte har hänt en endaste gång i Göteborg talar ju sitt tydliga språk.
Ställning: Barca (2) - Götet (1)
4. Frihet. Här i Barcelona bor man med sina kompisar, kontakten med tjatande samt oroliga föräldrar sker på eget initiativ och städar gör man när man själv känner för det. I Göteborg bodde jag hemma i ständig kontakt med föräldrar som alltid verkade tycka att man kunde ha något vettigare för sig.
Ställning: Barca (3) - Götet (1)
5. Jobb. Denna blir tuff. Jag jobbar ju i och för sig bara sex timmar per dag här på Transcom och aldrig helger, men det är ju inte direkt kul att sitta och ta emot skit via telefon hela dagarna. När man inte får så mycket samtal är det såklart chill att bara sitta framför datorn, men det märks ju på lönen när man knappt säljer något. I Sverige däremot jobbade jag häcken av mig, kunde bli uppemot 50 timmar i veckan i bland. Det värsta var ändå att jag från augusti till februari jobbade varenda lördag utan undantag. Kan ju också tillägga att det är ett otroligt monotont arbete att sitta i kassan på en ICA-butik. Dock var lönen himla bra så denna rond får nog dömas oavgjord.
Ställning: Barca (3) - Götet (1)
6. Personlig integritet. Att kunna gå genom stan utan att bli verbalt attackerad av diverse drägg är en lyx man inte kan hitta här i Barcelona. Det gör absolut ingen skillnad om du har klätt upp dig för en utekväll eller om du går i dina skabbigaste mjukisbyxor och fläckig tröja för att köpa cola till filmen en söndagskväll. Kommentarerna haglar över dig hur du än ser ut. Därför måste man älska alla tysta, artiga svennar i Göteborg!
Ställning: Barca (3) - Götet (2)
Sammanfattningsvis kan jag då konstatera att Barcelona vann min lilla jämförelse. Kanske gör det faktum att man bor här på lånad tid att man älskar staden lite extra. Man har liksom alltid i bakhuvudet att det inte kommer vara för alltid. Jag vet i alla fall att jag kommer se tillbaka på min tid här med glädje och saknad.
tisdag 15 juli 2008
Nasty Monday, min drog
Hade den underbaraste, roligaste, galnaste kvällen på Fellini igår! Det var jag, Mathilda, Malin, Daphne och Sofie som gick dit. Vi stod längst fram vid scenen och dansade och dräglade över Sören, den snygga dj:n. Han hade lovat att spela Sweet Child of Mine och när den kom blev vi helt galna. Snacka om total lycka!
Vi stannade enda till stängning, något som aldrig hänt innan, så det om något säger väl hur kul det var. Jag kan knappt vänta tills nästa måndag, varför finns det inget ställe som det här i Göteborg?
När jag och Mathilda sen gick hem helt svettiga (vet ni hur varmt det blir där inne?) blev vi lite nedstämda när vi kom att tänka på att vi åker hem om en månad. Ångest! Jag villintevillintevillinte åka hem, fattar inte hur ska klara av att lämna allt och alla här. Saknaden kommer bli svår...
Vi stannade enda till stängning, något som aldrig hänt innan, så det om något säger väl hur kul det var. Jag kan knappt vänta tills nästa måndag, varför finns det inget ställe som det här i Göteborg?
När jag och Mathilda sen gick hem helt svettiga (vet ni hur varmt det blir där inne?) blev vi lite nedstämda när vi kom att tänka på att vi åker hem om en månad. Ångest! Jag villintevillintevillinte åka hem, fattar inte hur ska klara av att lämna allt och alla här. Saknaden kommer bli svår...
måndag 14 juli 2008
Those were the best days of my life!
Sitter nu på jobbet, det är ju kvällspass nu igen. Det är driftstopp (soft!) så jag passar på att blogga lite. Har haft en helt underbar helg, har hunnit med riktigt mycket. Ska försöka sammanfatta den lite kort:
Fredag: Först traditionsenlig afterworköl nedanför jobbet, sedan gick vi till Fnac för att köpa biljetter till Bruce Springsteen som spelar här på söndag (mer om det senare). På kvällen var det inflyttningsfest hos TL-Sabina och sen gick jag, Mathilda, Malin och Ragna till Opium. Vi har inte varit där på hur länge som helst och jag känner verkligen hur mycket jag har saknat stället. Det spelades jättebra musik och vi "svängde dem lurviga" (a.ka. dansade) hela kvällen.
Dagens bästa: att vi äntligen kom iväg till Opium + Mathildas "fynd" på vägen.
Dagens sämsta: vandringen uppför ett turistöversvämmat La Rambla mitt under den varmaste timmen.
Lördag: Jag tog en lååång sovmorgon och kollade på OC medan Mathilda var på stranden. Sedan hände det vi aldrig trodde skulle inträffa här mitt i juli månad: Det började regna. Riktigt ordentligt. Vi snackar monsumregn typ. Och helt plötsligt blev det svinigt kallt, eller ok det kanske var lite att ta i, men jämfört med gårdagen kändes det som om nästa istid var på väg. Som tur var klarnade det lagom till att jag och Mathilda tog taxi till Skaraborg och mötte upp med the crew. Sen bar det av till Plataforma, ett spanskt uteställe där man slipper alla turister och annat jobbigt drägg. Om musiken på Opium var bra finns det inga ord för musiken på Plataforma, man kände igen varenda låt de spelade. Helt underbart! När de började spela spanska låtar kände jag och Mathilda att det var dags att tänka på refrängen, men kvällen slutade inte där, åhnej. På La Rambla träffade vi några transcomare, så det blev efterfest i Raval. Ett perfekt avslut på en lyckad kväll!
Dagens bästa: Musiken på Plataforma. Gud vad vi dansade!
Dagens sämsta: Monsunregnet. Say no more.
Söndag: Jag, Mathilda och Malin gick till stranden på eftermiddagen. Fläktade lite lagom för både solning och strandtennis. Dock råkade jag ut för en liten incident när jag och Malin skulle bada. Vattnet var ganska grumligt av vågor och smuts så man såg inte så bra. Plötsligt kände jag något som brände till ordentligt på armen och vi rusar upp ur vattnet. Det visade sig att jag hade blivit bränd av en manet. Ja, gott folk, inte ens i medelhavet är man säker! Jag tog mig i alla fall bort till en sjukstuga där de satte ett bandage indränkt i något som luktade misstänksamt likt vinäger på rodnaden. Men det funkade, det enda som återstår nu är lite röda märken som nog ska försvinna med tiden.
Efter stranden gick vi till Zahara, tog en MangodiBango och laddade ner lite Bruce Springsteen-musik som ska hårdpluggas inför den kommande konserten. Kvällen avslutades på Carpe Diem tillsammans med Jonas och hans kompisar som här på semester. Vi hade den största VIP-loungen för oss själva. Chillmode!
Dagens bästa: den improviserade kvällen på Carpe Diem.
Dagens sämsta: den förbannade maneten som bestämde sig för att bränna mig. Död åt alla maneter!
Nu slutar vi om 10 minuter och sen är det Nasty Mondays för hela slanten. Längtar!
P.S. Rubriken är tillägnad Ibiza-crew. D.S.
Fredag: Först traditionsenlig afterworköl nedanför jobbet, sedan gick vi till Fnac för att köpa biljetter till Bruce Springsteen som spelar här på söndag (mer om det senare). På kvällen var det inflyttningsfest hos TL-Sabina och sen gick jag, Mathilda, Malin och Ragna till Opium. Vi har inte varit där på hur länge som helst och jag känner verkligen hur mycket jag har saknat stället. Det spelades jättebra musik och vi "svängde dem lurviga" (a.ka. dansade) hela kvällen.
Dagens bästa: att vi äntligen kom iväg till Opium + Mathildas "fynd" på vägen.
Dagens sämsta: vandringen uppför ett turistöversvämmat La Rambla mitt under den varmaste timmen.
Lördag: Jag tog en lååång sovmorgon och kollade på OC medan Mathilda var på stranden. Sedan hände det vi aldrig trodde skulle inträffa här mitt i juli månad: Det började regna. Riktigt ordentligt. Vi snackar monsumregn typ. Och helt plötsligt blev det svinigt kallt, eller ok det kanske var lite att ta i, men jämfört med gårdagen kändes det som om nästa istid var på väg. Som tur var klarnade det lagom till att jag och Mathilda tog taxi till Skaraborg och mötte upp med the crew. Sen bar det av till Plataforma, ett spanskt uteställe där man slipper alla turister och annat jobbigt drägg. Om musiken på Opium var bra finns det inga ord för musiken på Plataforma, man kände igen varenda låt de spelade. Helt underbart! När de började spela spanska låtar kände jag och Mathilda att det var dags att tänka på refrängen, men kvällen slutade inte där, åhnej. På La Rambla träffade vi några transcomare, så det blev efterfest i Raval. Ett perfekt avslut på en lyckad kväll!
Dagens bästa: Musiken på Plataforma. Gud vad vi dansade!
Dagens sämsta: Monsunregnet. Say no more.
Söndag: Jag, Mathilda och Malin gick till stranden på eftermiddagen. Fläktade lite lagom för både solning och strandtennis. Dock råkade jag ut för en liten incident när jag och Malin skulle bada. Vattnet var ganska grumligt av vågor och smuts så man såg inte så bra. Plötsligt kände jag något som brände till ordentligt på armen och vi rusar upp ur vattnet. Det visade sig att jag hade blivit bränd av en manet. Ja, gott folk, inte ens i medelhavet är man säker! Jag tog mig i alla fall bort till en sjukstuga där de satte ett bandage indränkt i något som luktade misstänksamt likt vinäger på rodnaden. Men det funkade, det enda som återstår nu är lite röda märken som nog ska försvinna med tiden.
Efter stranden gick vi till Zahara, tog en MangodiBango och laddade ner lite Bruce Springsteen-musik som ska hårdpluggas inför den kommande konserten. Kvällen avslutades på Carpe Diem tillsammans med Jonas och hans kompisar som här på semester. Vi hade den största VIP-loungen för oss själva. Chillmode!
Dagens bästa: den improviserade kvällen på Carpe Diem.
Dagens sämsta: den förbannade maneten som bestämde sig för att bränna mig. Död åt alla maneter!
Nu slutar vi om 10 minuter och sen är det Nasty Mondays för hela slanten. Längtar!
P.S. Rubriken är tillägnad Ibiza-crew. D.S.
fredag 11 juli 2008
Grattis Ragna!
Ragna har precis fått reda på att hon har kommit in på läkarlinjen i Stockholm, jätteroligt att höra. Jag säger som Malin, då vet jag vem som kommer få operera mig när jag är gammal!
Mongosälj
Idag är det också Mathildas sista dag på jobbet. Det märks. Hon går runt med ett belåtet flin i ansiktet hela tiden. Enda sättet att få bort det är att påminna henne om att hon ska köra mongosälj efter lunch. Jag och Malin har som förslag att hon låtsas att hon är helt besatt av Sunes Sommar. Samtalet skulle kunna se ut såhär ungefär i min fantasi:
Mathilda: Ja, hej jag heter Mathilda och ringer från Evita. Var det Britt jag pratade med?
Britt: (surt) mmm
Mathilda: Ehh, jo jag tänkte bara höra om jag kunde få ställa en kort fråga till dig? MEN HÅKAN FÖR SISTA GÅNGEN, VI SKA INTE TILL ANKEBORG!!!
Britt: (surt) va??
Mathilda: Ja, ursäkta men jag såg på Sunes Sommar häromdagen och jag är verkligen helt fast i den! Visst är det en härlig svensk klassiker?
Britt: (surt) jag har sett bättre.
Mathilda: (bestört) Jasså, verkligen? Men åter till frågan då, föredrar du en hög eller låg midja?
Britt: Jag...
Mathilda: UNGAR, NU ÄR DET PAPPATIME! Jaha, men en hög midja då sa du?
Britt: Alltså, jag...
Mathilda: Ja, va bra nu är det nämnligen så att jag har möjlighet att skicka två par trosor till dig. Det låter väl trevligt?
Britt: Njaaa, jag tror inte det
Mathilda: Men det är ju utan köptvång eller bindningstid, så du kan ju bara se det som en engångsgrej!
Men Britt håller på sig och tar inte emot erbjudandet. Mathilda tackar då för sig och innan de lägger på börjar hon nynna på signaturmelodin...
Mathilda: Ja, hej jag heter Mathilda och ringer från Evita. Var det Britt jag pratade med?
Britt: (surt) mmm
Mathilda: Ehh, jo jag tänkte bara höra om jag kunde få ställa en kort fråga till dig? MEN HÅKAN FÖR SISTA GÅNGEN, VI SKA INTE TILL ANKEBORG!!!
Britt: (surt) va??
Mathilda: Ja, ursäkta men jag såg på Sunes Sommar häromdagen och jag är verkligen helt fast i den! Visst är det en härlig svensk klassiker?
Britt: (surt) jag har sett bättre.
Mathilda: (bestört) Jasså, verkligen? Men åter till frågan då, föredrar du en hög eller låg midja?
Britt: Jag...
Mathilda: UNGAR, NU ÄR DET PAPPATIME! Jaha, men en hög midja då sa du?
Britt: Alltså, jag...
Mathilda: Ja, va bra nu är det nämnligen så att jag har möjlighet att skicka två par trosor till dig. Det låter väl trevligt?
Britt: Njaaa, jag tror inte det
Mathilda: Men det är ju utan köptvång eller bindningstid, så du kan ju bara se det som en engångsgrej!
Men Britt håller på sig och tar inte emot erbjudandet. Mathilda tackar då för sig och innan de lägger på börjar hon nynna på signaturmelodin...
torsdag 10 juli 2008
sweet child of mine
Nu tillbaka efter en trevlig lunch. Jag, Mathilda och Malin åt den vanliga salladsbuffén, supergod! Synd bara att man har så kort rast att man får slänga i sig maten. Lunchen avslutades på ett ovanligt trevligt sätt, för när vi sitter där på Fresh&Ready´s uteservering vem kommer då om inte Sören, den snyggsnyggsnygga dj:n på Fellini. Vi träffade honom igår också på stranden när vi spelade strandtennis. Malin känner ju honom så han kom fram och pratade.
Så när vi träffade honom nu undrade han om vi skulle till stranden idag igen och vi svarade ja. Vi skulle egentligen till stan, men vad gör man inte för en spansk snygging?
Så när vi träffade honom nu undrade han om vi skulle till stranden idag igen och vi svarade ja. Vi skulle egentligen till stan, men vad gör man inte för en spansk snygging?
Nu tycker jag att du är lite vrång!
Jag, Mathilda och Malin kollade på Sunes Sommar igår. Av någon anledning började vi prata om den filmen på förfesten i måndags och sedan dess har vi varit riktigt sugna att titta på den. Vilken nostalgikick det var! Det finns så många klassiska repliker i den, jag börjar nästan skratta bara av att tänka på dem. En av mina absoluta favoritscener är när mamma Carin ropar att ungarna ska komma in och äta och hela basketlaget ( yoyoyo, ni vet) kommer istället. Hennes rufsiga hår och falsettröst efteråt är obetalbar!
Nästa film i denna djupdykning av svenska klassiker blir S.O.S. På babords sida har ni Oskar Fredriksborg och på styrbords sida - jo, faktiskt - stålmannen och en rosa kanin.
Lite kul att den filmen är gjord samma år som jag är född. Vi får väl se vem som har åldrats bäst...
Nästa film i denna djupdykning av svenska klassiker blir S.O.S. På babords sida har ni Oskar Fredriksborg och på styrbords sida - jo, faktiskt - stålmannen och en rosa kanin.
Lite kul att den filmen är gjord samma år som jag är född. Vi får väl se vem som har åldrats bäst...
onsdag 9 juli 2008
lycka
lycka är att
tillbringa eftermiddagen i solen på stranden med sina vänner,
komma hem och se att man har fått ett brev från mamma,
äta laxmacka på Zahara,
kolla på Sunes sommar (o)lagligt nedladdad,
veta om att det är helg om två dagar,
lycka är att bo i Barcelona!!!
aha!
Jag tror jag har listat ut vad finnarna sitter och säljer. En rödhårig (uppenbart fejk) finska till vänster av mig sa precis flexifrontia. Jag tippar därför på att de säljer rakhyvlar!
karma?
Så har man blivit förflyttad igen. Satt hela förra passet utan att få ett enda samtal = något var fel på datorn = jag måste flytta på mig. Nu sitter jag med en massa finnar istället som säljer... ja inte vet jag?! Börjar bli lite smått orolig över min karma, kanske dags för bot och bättring snart. Får väl gå hem och diska eller liknande...
Fellini 4-ever
Har inte bloggat på två dagar nu och redan känns det som om det har hänt så mycket att jag inte vet hur jag ska få med allt!
I måndags var det så dags för Fellini. Först förfestade vi hemma hos Malin och Karro. Vi var ett riktigt stort gäng och det var verkligen hur trevligt som helst. Träffade en dansk tjej där som vid 21 års ålder redan lyckats att fixa mitt drömjobb. Hon är nämnligen skribent på danska Cosmopolitan. Inte för att just Cosmopolitan är tidningen där jag helst av allt vill få mina ord publicerade, men en journalist är hon likväl. Tydligen var hon utsänd av Cosmo för att göra ett repotage om Ibiza, men hon hade åkt dit och tröttnat efter 11 dagar och istället åkt till Barcelona utan att säga något till sina chefer. Soft!
Vi erbjöd henne att använda några av våra bilder från vår tripp till partyön, så slipper hon åka tillbaka. Hade ju vart kul att vara med i danska Cosmopolitan!
Fellini var hur kul och bra som helst, även om bara ena halvan av Nasty Monday var där. Har verkligen saknat måndagarna på Fellini och längtar redan tills början av nästa vecka!
I måndags var det så dags för Fellini. Först förfestade vi hemma hos Malin och Karro. Vi var ett riktigt stort gäng och det var verkligen hur trevligt som helst. Träffade en dansk tjej där som vid 21 års ålder redan lyckats att fixa mitt drömjobb. Hon är nämnligen skribent på danska Cosmopolitan. Inte för att just Cosmopolitan är tidningen där jag helst av allt vill få mina ord publicerade, men en journalist är hon likväl. Tydligen var hon utsänd av Cosmo för att göra ett repotage om Ibiza, men hon hade åkt dit och tröttnat efter 11 dagar och istället åkt till Barcelona utan att säga något till sina chefer. Soft!
Vi erbjöd henne att använda några av våra bilder från vår tripp till partyön, så slipper hon åka tillbaka. Hade ju vart kul att vara med i danska Cosmopolitan!
Fellini var hur kul och bra som helst, även om bara ena halvan av Nasty Monday var där. Har verkligen saknat måndagarna på Fellini och längtar redan tills början av nästa vecka!
måndag 7 juli 2008
dumma dörr
I förra blogginlägget skrev jag ju om hur skönt det är att bara vara ensam ibland. Jag skulle senare få äta upp mina ord. Efter att jag suttit ett tag på Zahara och hade svarat på alla mail, uppdaterat min blogg, lagt upp alla bilder och spanat på alla intressanta på facebook var det dags att gå hem igen. Väl där får jag inte upp den förbannade dörren till lägenheten. Jag står där ett bra tag och försöker, men förgäves. Plötsligt var det inte lika kul att vara ensam. Jag tvingas till sist ge upp och går ut och sätter mig på den smustiga trottoarkanten för att vänta på att Mathilda och Johanna ska komma tillbaka från sin shoppingrunda. Jag satt och tittade bort mot gatan där jag visste att de skulle komma ifrån. Men då var det precis som att titta på en kastrull med vatten som ska koka upp. Det tog en evighet innan de kom! De undrade lite förvånat vad jag gjorde där nere, jag mumlade något om en omöjlig dörr, gav nyckeln till Mathilda och hon fick dörren med en gång. Ensam bra, tillsammans bäst!
lördag 5 juli 2008
Quality time, man måste bara älska det
Sitter nu på Zahara med mig själv, en kaffe och datorn. Johanna och Mathilda är på stan, så jag passade på att ta lite quality time med mig själv. Det finns ju de som inte klarar av att vara ensamma, men livet här är så intensivt att det kan vara skönt med en break från det ibland...
Idag har vi varit på stranden, men inte Barceloneta utan vi åkte iväg till Badalona som är en förort till Barcelona. Mycket fräschare strand och vatten!
Igår blev det ingen Champagneria. Vi blev lite sena eftersom vi först skulle dricka en öl vid jobbet så vi kom inte dit förrän vid 17-tiden och då var stället helt packat med folk. Klarade inte heller av lukten av rått kött som kom av skinkorna som hängde i taket. Eftersom alla var ganska hungriga så gick vi till Zahara istället och drack fruktdrink och åt världens godaste laxmacka. Verkligen att rekommendera!
Vid fortsatte kvällen med cola på en gräsplätt i Raval, sedan skulle vi egentligen gått till Ambar men det var så packat med folk så vi gick hem till Malin istället och stannade där hela kvällen. Supertrevligt!
Nu måste jag skynda mig hem och byta om för att komma tillbaka hit om typ en timma. Det blir tredje gången jag är på Zahara idag, starkt jobbat!
fredag 4 juli 2008
D-dagen är här!
Så har dagen som vi har väntat på äntligen kommit: Idag sa jag och Mathilda upp oss! Det kändes lite konstigt och sorgligt. Inte för att jag kommer sakna att sitta och sälja, gud nej, utan för att jag kommer sakna alla goa tjejer här. Men samtidigt ska det bli väldigt skönt att vara ledig tjugo dagar innan vi åker hem till Sverige igen. Så nu har nedräkningen börjat: Bara tre veckor kvar på jobbet. Och nu är det helg dessutom, dags att auxa av, ölen väntar! Whoppa!
Som att vara tillbaka i skolan
Om en halvtimma ska vi tydligen ha brandövning här på Transcom. Känns som om man är tillbaka i skolan. Det är det gamla vanliga: gå lugnt, ställ er på led, hämta inget som ni har glömt. Är väl kul att det händer något annorlunda, är bara orolig att det hela kommer dra ut på tiden eftersom brandövningen inte bara innefattar Transcom utan hela World Trade Center. Kul att stå där och stekas i solen på gårdsplanen när man egentligen skulle ha haft lunch liksom...
Äntligen fredag
Helt sjukt vad den här veckan har gått fort, nu är det snart helg igen! Och vilken helg sen! Vi har hur mycket planer som helst, men det känns inte så stor idé att beskriva dom här eftersom de kommer ändras typ 1000 gånger. Men jag kan ju säga så mycket som att planerna innefattar sol&bad, shopping och utgång. Idag kommer också Mathildas kompis Johanna och ska stanna tills på tisdag. Alltid roligt när folk kommer och hälsar på.
Planerna för idag är i alla fall relativt klara. Efter jobbet ska vi ner och ta en öl på en bar här på World Trade Center och sen ska vi till Champagnerian och äta tapas och dricka Cava. Ännu en bock för mig och Mathilda att sätta på vår lista på saker vi ska hinna med innan vi åker hem till Sverige igen. Sedan är det tänkt att vi ska gå till stranden och sitta och dricka och sist kanske utgång. Men vi får väl se hur mycket vi verkligen kommer orka.
Det blev ingen strand igår. Istället packade jag och Mathilda äntligen upp våra kläder, det gick inte att ta sig fram på golvet innan på grund av alla väskor. Men när dom var undanstädade blev rummet faktiskt riktigt mysigt! Jag var riktigt stolt över mig själv för att jag orkade ta tag i det. Alla som känner mig vet att jag hatar att städa och verkligen inte är världens mest ordningssamma person, så vi får hålla tummarna för att vi ska lyckas hålla rummet städat!
Efter det gick vi en snabbis till Zahara för att lägga upp lite mer bilder på facebook och kolla mailen. Dagens fruktdrink: Mango Dibango, mums!
Kvällen avslutades på Ryans med drinkar och gott sällskap. Först var det jag, Mathilda, Malin och Ragna, sen kom Tina och Evelina och till sist också Blondie och Karro. Vi var tvungna att bryta upp ganska tidigt eftersom vi skulle upp i ottan för att släpa oss till jobbet, men vi hann i alla fall med tre trevliga timmar på Ryans. Och nu är det helg om fem timmar!!!
Planerna för idag är i alla fall relativt klara. Efter jobbet ska vi ner och ta en öl på en bar här på World Trade Center och sen ska vi till Champagnerian och äta tapas och dricka Cava. Ännu en bock för mig och Mathilda att sätta på vår lista på saker vi ska hinna med innan vi åker hem till Sverige igen. Sedan är det tänkt att vi ska gå till stranden och sitta och dricka och sist kanske utgång. Men vi får väl se hur mycket vi verkligen kommer orka.
Det blev ingen strand igår. Istället packade jag och Mathilda äntligen upp våra kläder, det gick inte att ta sig fram på golvet innan på grund av alla väskor. Men när dom var undanstädade blev rummet faktiskt riktigt mysigt! Jag var riktigt stolt över mig själv för att jag orkade ta tag i det. Alla som känner mig vet att jag hatar att städa och verkligen inte är världens mest ordningssamma person, så vi får hålla tummarna för att vi ska lyckas hålla rummet städat!
Efter det gick vi en snabbis till Zahara för att lägga upp lite mer bilder på facebook och kolla mailen. Dagens fruktdrink: Mango Dibango, mums!
Kvällen avslutades på Ryans med drinkar och gott sällskap. Först var det jag, Mathilda, Malin och Ragna, sen kom Tina och Evelina och till sist också Blondie och Karro. Vi var tvungna att bryta upp ganska tidigt eftersom vi skulle upp i ottan för att släpa oss till jobbet, men vi hann i alla fall med tre trevliga timmar på Ryans. Och nu är det helg om fem timmar!!!
torsdag 3 juli 2008
Chill-mode
Hela den här dagen har varit hur skön som helst. Vi är på slutet av listan nu, så vi får i princip inga samtal. Så jag har ägnat dagen åt min vanliga surfa-på-internet-runda, se tidigare inlägg. Nu har det löst sig med youtube också, och där kan man sitta hur länge som helst. Man kan verkligen hitta allt där. Till och med en tecnoremix av bumbibjörnarna...
Youtube i all ära, nu längtar jag tills vi slutar. Det verkar tyvärr inte som om himlen spricker upp tillräckligt mycket för att det ska vara värt att gå till stranden så istället ska vi gå till Zahara, checka facebook och lägga upp lite bilder. Kanske har vi till och med tid att ta en liten naptime innan vi ska till Ryans ikväll. Det är nämnligen Ladies Night där ikväll, a.k.a. halva priset på drinkar hela kvällen. Så Evitacrew ska dit och go nuts. Ska bli kul!!!
Youtube i all ära, nu längtar jag tills vi slutar. Det verkar tyvärr inte som om himlen spricker upp tillräckligt mycket för att det ska vara värt att gå till stranden så istället ska vi gå till Zahara, checka facebook och lägga upp lite bilder. Kanske har vi till och med tid att ta en liten naptime innan vi ska till Ryans ikväll. Det är nämnligen Ladies Night där ikväll, a.k.a. halva priset på drinkar hela kvällen. Så Evitacrew ska dit och go nuts. Ska bli kul!!!
Sexo En Nueva York
Idag är det molnigt och grått, men det gör inte så mycket eftersom vi jobbar morgon den här veckan. Men man kan ju hoppas att det har spruckit upp till eftermiddagen så att man kan gå ner och sola lite då.
Igår hade jag, Mathilda och Malin tänkt att gå till stranden och sola, men eftersom det var en del moln och det kändes som åskan hängde i luften så blev det en spontan shoppingrunda istället. Vi har ju fått lön som måste spenderas och dessutom är det reatider nu! Vi passade också på att luncha medan vi var på stan. Efter storshopping på H&M skyndade jag och Mathilda hem för att diska och kolla på Gossip Girl. Sedan var det äntligen dags. Jag, Mathilda, Malin, Blondie och Karro skulle gå och kolla på Sex and the city- filmen. Detta är något vi har längtat efter länge, särskilt jag och Mathilda. Eftersom vi båda är stora fan av serien hade vi höga förväntningar på filmen. Hur var den då? Jo, det var absolut kul att se alla Carries olika outfits och den var verkligen värd att gå och se på bio. Men det saknades det där extra som fanns med i serien. De kvicka replikerna var som bortblåsta och alla kändes ganska bittra och trötta. Och jag fick en liten chock när jag såg hur mycket alla hade åldrats (förutom Samantha och Charlotte som såg ut som vanligt). Jag tyckte nästan att det bästa med hela filmen var öppningsscenen, när signaturmelodin spelades på högsta volym och man fick se lite tillbakablickar från de tidigare sex säsongerna. Men trots att jag kanske inte anser att filmen är ett mästerverk som förtjänar att vinna en Oscar för Bästa Film var det kul att ha sett den. Och dessutom så kommer jag alltid, alltid ha kvar serien att titta på...
Igår hade jag, Mathilda och Malin tänkt att gå till stranden och sola, men eftersom det var en del moln och det kändes som åskan hängde i luften så blev det en spontan shoppingrunda istället. Vi har ju fått lön som måste spenderas och dessutom är det reatider nu! Vi passade också på att luncha medan vi var på stan. Efter storshopping på H&M skyndade jag och Mathilda hem för att diska och kolla på Gossip Girl. Sedan var det äntligen dags. Jag, Mathilda, Malin, Blondie och Karro skulle gå och kolla på Sex and the city- filmen. Detta är något vi har längtat efter länge, särskilt jag och Mathilda. Eftersom vi båda är stora fan av serien hade vi höga förväntningar på filmen. Hur var den då? Jo, det var absolut kul att se alla Carries olika outfits och den var verkligen värd att gå och se på bio. Men det saknades det där extra som fanns med i serien. De kvicka replikerna var som bortblåsta och alla kändes ganska bittra och trötta. Och jag fick en liten chock när jag såg hur mycket alla hade åldrats (förutom Samantha och Charlotte som såg ut som vanligt). Jag tyckte nästan att det bästa med hela filmen var öppningsscenen, när signaturmelodin spelades på högsta volym och man fick se lite tillbakablickar från de tidigare sex säsongerna. Men trots att jag kanske inte anser att filmen är ett mästerverk som förtjänar att vinna en Oscar för Bästa Film var det kul att ha sett den. Och dessutom så kommer jag alltid, alltid ha kvar serien att titta på...
onsdag 2 juli 2008
Fuck you, Björn!
Jahopp, här försöker man få Malin att skriva något kul på sin blogg så att man har något att roa sig med här. Vad tror ni hon gör då?? Jo, surfar in på youtube och kollar på Björn Gustafsson istället. Den jäveln! Särskilt som hennes dator är den enda där youtube fungerar. Men vi får väl se vem som kommer hit först i morgon och norpar datorn. Be afraid Malin, be very afraid...
Så nu får jag väl istället fortsätta min dagliga runda här på internet. Såhär ser den ut:
( ) Min blogg
( ) Malins blogg
( ) Karros blogg
( ) G-mail
( ) Tjuvlyssnat & Tjuvtittat
( ) Expressen
( ) GP
Tyvärr brukar jag hinna kolla igenom detta alltför snabbt. Någon som har förslag på någon annan sida? Glöm då inte att facebook är svårare att komma in på än Whiteroom en lördagkväll (Observera Björn-refereringen, Malin). Det vill säga spärrat, spärrat, SPÄRRAT!!!
Så nu får jag väl istället fortsätta min dagliga runda här på internet. Såhär ser den ut:
( ) Min blogg
( ) Malins blogg
( ) Karros blogg
( ) G-mail
( ) Tjuvlyssnat & Tjuvtittat
( ) Expressen
( ) GP
Tyvärr brukar jag hinna kolla igenom detta alltför snabbt. Någon som har förslag på någon annan sida? Glöm då inte att facebook är svårare att komma in på än Whiteroom en lördagkväll (Observera Björn-refereringen, Malin). Det vill säga spärrat, spärrat, SPÄRRAT!!!
Pappa, är Stilla Havet alltid stilla?
Har som ni kanske har sett haft vissa problem med tidsangivelserna på bloggen. Idag hittade jag felet, jag var inställd på en tidszon i Stilla Havet. Men nu är det fixat i alla fall!
Sitter på jobbet och hoppas att det inte ska komma några samtal. Ringer fortfarande på kalla listan och kunder är ovanligt griniga. När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag i alla fall se till att vara trevlig mot telefonförsäljarna, även om jag inte köper något.
Igår kollade jag och Mathilda på Gossip Girl igen. Det var riktigt länge sen sist, så det var ett kärt återseende. Avsnittet slutade sjukt spännande så jag längtar efter att se fortsättningen. Ikväll blir det bio, det är dags att se Sex and the city- filmen!
Sitter på jobbet och hoppas att det inte ska komma några samtal. Ringer fortfarande på kalla listan och kunder är ovanligt griniga. När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag i alla fall se till att vara trevlig mot telefonförsäljarna, även om jag inte köper något.
Igår kollade jag och Mathilda på Gossip Girl igen. Det var riktigt länge sen sist, så det var ett kärt återseende. Avsnittet slutade sjukt spännande så jag längtar efter att se fortsättningen. Ikväll blir det bio, det är dags att se Sex and the city- filmen!
tisdag 1 juli 2008
C'est la vie
Jaha, här sitter man nu på Zahara med en fruktdrink (alkoholfri, no worries pappa) i handen. Eftermiddagen tillbringades på stranden, man har inga saker man måste ta uti med. Ibland är livet bra gött!
Sms-nördar!
En sak som jag har tänkt på är det här med sms. För många tjejer kan det ta typ en timma att skriva ett sms till en kille bara för att de sitter och noga tänker över vartenda ord de ska skriva och vad det kan ha för betydelse. Hej eller tja? Puss eller kram eller inget alls? Detta är helt i onödan. Vad jag har förstått letar inte killar efter underliggande betydelser i de 160 tecken som ett meddelande kan innehålla. De överanalyserar inte utan läser vad som står läser vad som står rätt och slätt. Så tjejer, sluta oroa er, go with the flow! Eller, nästa gång, be inte mig om hjälp med analysen!
Adios Louise
Idag åker Louise hem. Det känns konstigt att någon man träffat i princip varenda dag i fem månader nu inte längre kommer vara här. Ingen som väntar hemma när jag och Mathilda kommer hem från jobbet. Ingen som förstår alla mina Friends-refereringar. Det kommer bli tomt... Men om sex veckor åker ju jag och Mathilda hem och då blir det reunion i Göteborg!
Flytten igår gick i alla fall bra. Jag och Mathilda stressade hem efter jobbet för att städa det sista innan ägaren kom. Efter ett tag kom Louise hem och skapade panik eftersom vi trodde att det var ägaren som var tidig. Sedan väntade 20 svettiga minuter när lägenheten inspekterades. Allt gick dock bra och vi fick tillbaka vår deposition. Ka-ching! Efter att ha installerat oss i den nya lägenheten begav vi oss till en tatuerare i stan där vi mötte upp Malin&Malin. Den efterlängtade och sedan länge planerade tatueringen skulle äntligen bli av. Malin, Malin, Mathilda och Louise har nämnligen bestämt att de alla ska tatuera in samma text, systra mi, som ett minne från den här tiden. Egentligen var det bara Louise som skulle göra den nu, men vi lyckades till sist övertala Mathilda att få det överstökat och efter två timmar kunde de båda lämna tatuerarstudion med en tatuering i nacken. Den blev verkligen superfin!
Vi hade ju egentligen tänkt att gå till Fellini igår, men det skulle tydligen vara någon tecnokväll, så vi struntade i det. Istället gick vi (jag, Mathilda och Louise) och åt på Princesa 23 beach club och sedan till nya favvostället Zahara och tog en drink. Kvällen var rätt lugn och slutade ganska tidigt, men det var det perfekta avslutet. Särskilt som de spelade signaturmelodin till Gudfadern på Princesa 23, vi har ju alla dreglat över Vincent i 3:an. Nu finns det inte så mycket kvar att skriva, förutom: Hejdå Louise, vi kommer sakna dig!
Flytten igår gick i alla fall bra. Jag och Mathilda stressade hem efter jobbet för att städa det sista innan ägaren kom. Efter ett tag kom Louise hem och skapade panik eftersom vi trodde att det var ägaren som var tidig. Sedan väntade 20 svettiga minuter när lägenheten inspekterades. Allt gick dock bra och vi fick tillbaka vår deposition. Ka-ching! Efter att ha installerat oss i den nya lägenheten begav vi oss till en tatuerare i stan där vi mötte upp Malin&Malin. Den efterlängtade och sedan länge planerade tatueringen skulle äntligen bli av. Malin, Malin, Mathilda och Louise har nämnligen bestämt att de alla ska tatuera in samma text, systra mi, som ett minne från den här tiden. Egentligen var det bara Louise som skulle göra den nu, men vi lyckades till sist övertala Mathilda att få det överstökat och efter två timmar kunde de båda lämna tatuerarstudion med en tatuering i nacken. Den blev verkligen superfin!
Vi hade ju egentligen tänkt att gå till Fellini igår, men det skulle tydligen vara någon tecnokväll, så vi struntade i det. Istället gick vi (jag, Mathilda och Louise) och åt på Princesa 23 beach club och sedan till nya favvostället Zahara och tog en drink. Kvällen var rätt lugn och slutade ganska tidigt, men det var det perfekta avslutet. Särskilt som de spelade signaturmelodin till Gudfadern på Princesa 23, vi har ju alla dreglat över Vincent i 3:an. Nu finns det inte så mycket kvar att skriva, förutom: Hejdå Louise, vi kommer sakna dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
