Louises Beroende

Louise har hamnat i ett beroende. Ett beroende värre än både rökning, choklad och cola. Ett beroende som fick mig att sucka djupt och ropa nej nej nej, när hon berättade. Louise har nämnligen blivit beroende av Blondinbellas blogg. Jag har gått in på tjejens blogg en gång och det räckte. En enorm insats för att rädda Louise från detta fördärv måste nu startas innan det är försent. Bäst är nog att nog to cut her off. Cold Turkey. Så Louise om du läser detta, sluta genast med denna genanta ovana!

Det var igår som Louise avslöjade detta för mig. Vi hade ju vår reunion hon, jag och Mathilda. Vi gick till rockbaren på kvällen eftersom det var måndag och vi då ville ha ett substitut till Fellini. För att vara ärlig så skulle jag nog snarare kalla stället för hårdrockbaren eller deathmetalbaren, men vi fick i alla fall höra Sweet Child O'Mine två gånger, tack vare lite lätt flirting med bartendern/dj:n. På det hela var det en lyckad kväll och det var roligt att träffas alla tre för första gången sedan juni.

Har haft en riktigt skön söndag. Träffade Sophia och vi gick en långpromenad medan jag berättade diverse anekdoter från Barcelona, tro mig jag är full av sådana! Sedan gick jag och mamma på bio och såg Mamma Mia. Man blev verkligen glad av den filmen. Jag rekommenderar alla som gillar musikaler och Abbas musik att gå och se den!

I morgon är det äntligen dags för mig, Mathilda och Louise att ha vår reunion. Ska bli himla roligt!

Idag är det lördag vilket innebär att jag inte har varit ute 5 dagar. Ja, det har verkligen blivit rehab sedan jag kom hem till Sverige. Har liksom inte så stor lust att gå ut här i Sverige eftersom jag vet att det inte på långa vägar kan mäta sig med Barcelonas uteliv. Men nu har jag 

så otroligt stor Felliniabstinens att jag funderar på att dra med mig Mathilda till StickyFingers ikväll. Där finns det i alla fall ett rockgolv. Det får fungera som substitut, även om stämningen aldrig kan bli den samma som på Nasty Mondays och det dessutom fattas den tredje medlemmen i vår trio... Saknar dig Malin!

Igår var jag ute och gick en promenad i omgivningarna och förevigade det hela med min mobilkamera. Gick bland annat till Hovåsbadet och Järkholmen. Allt såg precis likadant som det alltid gjort. Och visst är Västkustens skärgård vacker, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka att den ändå inte kan slå Barcelonas stränder. Cerveza/Bier-gubbar, massahetanter och cocobellododo-försäljare inräknat!

Så nu är det alltså lördag och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. I Barca hade jag legat på stranden inom en timma, men temperaturen orkar inte riktigt upp till de nivåerna här. Äh, jag får väl åka in till stan och kolla in det otroligt intressanta (not!) kulturkalaset (kan förresten inte förstå varför de bytte namn från Göteborgskalaset. dumt, mycket dumt) som håller på nu. 

Tusen kramar till alla mina vänner i Katalonien!

Tips om Barcelona

Självklart Emmie och Lisa kan jag tipsa lite om Barcelona! Först och främst får jag väl gratulera till ett bra val att åka ner, ni kommer ha det hur kul som helst och det kommer bli en tid ni aldrig kommer glömma!

När det gäller boende så skulle jag nog råda att vänta att fixa det tills ni kommer ner. Detta eftersom det kan vara bra att kolla på lägenheten innan. Av egen erfarenhet vet jag att många lägenheter inte håller upp till standarden som bilderna utlovar. Men om ni vill kolla upp lite i förväg är www.loquo.com den överlägset bästa sidan, där kommer det upp nya annonser hela tiden och ni kan även lägga upp egna annonser helt gratis. Genom era jobb på multipartner/transcom kommer ni också få många kontakter som kan hjälpa er med lägenheter. Det är ofta någon som har ett rum ledigt och dylikt. 

Vilka områden som är bra att bo i beror helt på hur centralt man vill bo och hur mycket man är beredd att betala. Jag har under hela min tid i Barcelona bott i Barceloneta, vilket är stadsdelen precis vid stranden. Det har varit hur skönt som helst att bo så nära stranden, samt klubbarna som ligger där, under sommaren men nu kommer ju hösten så då ändras ju prioriteringarna. Så vill ni bo nära La Rambla kan jag tipsa om Raval eller Barrio Gothico. Raval har ju i viss mån ett dåligt rykte, men det är inte helt rättvist. Jag har många kompisar som bor där och det är inte värre än något annat ställe. Självklart finns det ju gator som man inte borde gå på och det är just därför ni ska kolla på lägenheten där nere innan ni flyttar in.  

Mat kostar ungefär samma som hemma, kanske något dyrare. Vin och öl och dylikt är dock mycket billigare än i Sverige. Att gå ut och äta är inte speciellt billigt överlag, men det finns guldkorn som till exempel Princesa 23 på Carrer Princesa. Där kostar dessutom Mojitos bara 3,5 euro efter elva, så bara det gör ju stället värt ett besök!

Metron i Barcelona kostar 1,3 euro per resa om jag inte misstar mig. På vardagar går den 05.00-00.00, på fredagar 05.00 - 02.00 och på lördagar är den öppen dygnet runt. Det är väldigt smidigt att åka metron, det är lätt att hitta och det går nya tåg väldigt ofta. 

Jag hoppas ni får lite hjälp av det här, undrar ni något mer är det bara att fråga. Lycka till!

Så var cirkeln sluten...

Nu ligger jag här i min säng hemma i Göteborg och kan inte riktigt förstå. Att min tid i Barcelona nu är över. Att de människor som jag har träffat i princip varje dag i över ett halvår inte längre finns i min närhet. Att jag inte kommer dela deras liv med mitt på samma sätt längre.

Avskedet igår var bland det jobbigaste jag varit med om. Vi gick till Fellini och jag trodde inte att jag skulle gråta, men när de två sista låtarna som spelades var Sweet Child O' mine och Knocking On Heavens Door brast det för mig. Men även om alla känslorna kom upp till ytan, så hade jag inte kunnat ha en mer perfekt sista kväll och jag kommer aldrig glömma den. 

Idag var det resedag. Allting gick väldigt smidigt, vi var ute i god tid och vi kunde checka in utan problem till och med med viss övervikt. Jag och Mathilda tänkte att vi som alltid råkar ut för en massa saker, det här är bara för bra för att vara sant. Det var det också. Väl på Landvetter dyker inte våra väskor upp på bandet, så det var bara att göra en anmälan och hoppas på det bästa.

Usch, lyssnar på Knocking on Heavens Door nu, måste nog byta låt innan jag börjar lipa. All Barcelonarelaterad musik är bannlyst nu, klarar inte av att tänka på det. Tur då att jag har så mycket att ordna med, det börjar ju bli dags att fixa inför Australien, samt ett energiknippe till mamma som håller mina tankar ifrån Barcelona med sina sociala talanger. 

Dags att sova, och inte försöka tänka på Barcelona. Kommer nog gå (not). Kommer ju sakna er alla så j***a mycket!!!!!

Att våga följa sin dröm eller inte - det är frågan

Nu när det har gått ungefär ett år sedan jag tog studenten börjar jag så smått fundera på vad jag ska göra med mitt liv. Och jag är inte ensam om det, alla verkar undra, vänner, föräldrar, föräldrars bekanta, släktingar mm. När jag berättar att min högsta dröm är att bli filmregissör och blir det inte så vill jag bli journalist eftersom jag älskar att skriva, då blir allas ögon stora och de oooar och ojar sig över hur svåra de brancherna är. Som om jag inte vet det. Varenda dag pågår det en kamp i min hjärna om jag ska våga satsa på min dröm eller inte.

Ibland förbannar jag mig själv för att min högsta dröm inte är att bli lärare, ingenjör eller läkare. Ett jobb med säker anställning och inkomst. Men nästa stund kan jag drömma mig bort i en filmidé som jag vet skulle bli så bra om jag bara fick chansen att genomföra den. Vid de tillfällena vill jag bara skicka iväg ett filmmanus till Lukas Modysson eller varför inte Steven Spielberg, skämt åsido. Sedan är det tillbaka till tvivel. Aldrig att lilla jag skulle kunna genomföra något sådant, det skulle aldrig ske!

Jag söker absolut inte rikedom eller ett liv i rampljuset. Men tanken att en dag kunna få se mitt verk på en stor biosalong, fylld med människor som kommit dit för att se det jag vill visa dem, det är lycka för mig.

Nu är det bara upp till mig hur mycket jag vill det här. För det spelar egentligen ingen roll vad alla andra tror om mina chanser, i slutändan handlar det bara om jag har modet eller inte. Modet att satsa på min dröm.

En telefonförsäljares största mardröm

Ja nu har man jobbat som telefonförsäljare i snart 6 månader. Så länge trodde jag aaaaldrig att jag skulle stå ut när jag först kom hit, det vill jag lova! Men med tiden har det gått lättare och lättare och jag tycker faktiskt att det är riktigt roligt att gå till jobbet. Fast det beror nog mer på trevliga kollegor än själva säljsamtalen...

Jag har i alla fall lärt mig känna igen olika sorters människor och hur de ställer sig till telefonförsäljare. Det finns de som skriker NEJ och slänger på luren, de som lyssnar på erbjudandet och sedan artigt men bestämt tackar nej och de som tycker att de är finurliga och säger att de inte använder underkläder och så tror de inte att man hör när de fnissar i bakgrunden. Självklart finns det även trevliga kunder som är jätteglada att man ringer och erbjuder dem att testa på damunderkläder. Dessa människor kan man inte annat än älska. Tyvärr kommer inte sådana samtal särskilt ofta.

Man skulle kunna tro att det som mest kan dra ner ens humör under ett försäljarpass är när personen skriker rätt i örat på en att man är dum i huvudet och man ska dra åt helvete innan den resolut slänger på luren i örat på en. Men icke! inte för mig i alla fall! Man har nämnligen lärt sig att låta dessa samtal rinna av en som vatten av en gås. Man tar liksom ingen skit som Grynet så passande skulle ha uttryckt det. Det värsta är istället de kunder som är med på det hela vägen för att sedan hoppa av i ljudfilen. Då har man ju hunnit tänka, yes ett sälj, och sedan krossas den tanken fortare än kvarnen hinner omvandla kornen till mjöl. Så nu vet ni det alla telefonförsäljningshatare, vill ni irritera oss så ska ni inte vara otrevliga, utan istället hoppa av i ljudfilen.